
Varbergaskogen - En mötesplats för många
Hej John Johansson! Vilket är ditt smultronställe, och var ligger det?
Varbergaskogen. Det är en plats där jag har spenderat mycket tid med mina barn genom åren, och det är fortfarande en viktig del av min vardag. Jag cyklar genom skogen varje dag på väg till jobbet och ser hur den förändras med årstiderna. Det är en skog som både erbjuder rekreation och gemenskap.
Hur upptäckte du den här platsen första gången?
När jag flyttade till Örebro 2002 bodde jag först i Oxhagen, på andra sidan skogen. Då gick jag ofta där för att motionera. Sedan, när vi flyttade till Björkhaga, blev skogen en naturlig plats för familjeliv och återhämtning. Örebro kommun har gjort mycket för att utveckla området, och det har blivit en ännu mer levande och tillgänglig plats.
Har du något speciellt minne kopplat till den här platsen?
Många. Ett särskilt starkt minne är när min dotter lärde sig cykla. Jag var upptagen med att leka med hennes lillebror, och när hon insåg att hon inte fick min hjälp sa hon bara: ”Nu gör jag det själv!” Och sen cyklade hon iväg. Det var en sån där stund man aldrig glömmer. Vi har också haft flera barnkalas här.
Finns det något med den här platsen som speglar dina värderingar eller ditt politiska engagemang?
Ja, definitivt. Det fina med Varbergaskogen är att den förenar flera olika bostadsområden och blir en naturlig mötesplats. Här leker barn från olika delar av staden tillsammans, och det är en plats där alla kan känna sig välkomna.
Kommunen har arbetat mycket för att göra skogen tillgänglig för alla, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller om man inte är van vid att vara ute i naturen.
Vad kan den här platsen lära oss om vikten av gemenskap, hållbarhet eller något annat du brinner för?
Jag tror att den visar hur vi kan utveckla våra naturområden utan att förstöra dem. Det handlar om att göra dem mer attraktiva och trygga, men ändå bevara den där känslan av att skogen får vara skog.
Hur påverkar de lugna eller inspirerande stunderna här ditt arbete som politiker?
Cykelturen genom skogen till och från jobbet ger en möjlighet att samla tankarna, och promenaderna här blir en paus från allt annat. När jag är här med mina barn handlar det förstås mer om att vara närvarande i stunden, men det skapar också en balans i tillvaron. Man måste hitta platser där man kan hämta energi.
