
Karin Sundin (S): När det föds få barn behövs högre barnbidrag och studiemedel
Det är kris i befolkningsfrågan. Det föds allt färre barn och förra årets statistiska mått var 1,43 barn per kvinna – den lägsta nivån som någonsin uppmätts i Sverige.
Det är långt från de 2,1 barn som krävs för att befolkningsutvecklingen ska vara stabil över tid.
Nerikes Allehanda har intervjuat kvinnor och låtit läsarna tänka till om varför det föds så få barn. Många bra förklaringar räknas upp: unga utbildar sig längre än förr, dejtingapparna motverkar att man stadgar sig, ekonomin och kvinnors levnadsvillkor är för dåliga och klimathotet och världsläget gör att man tvekar att sätta barn till världen.
Utvecklingen är i stort sett densamma i hela världen. Den svenska regeringen oroar sig och har tillsatt en utredning som ska titta på faktorer som: boendesituation, psykisk hälsa, digitalisering, jämställdhet, utbildningsnivåer och synen på föräldraskap. Utredningen ska också undersöka vad andra länder gör som kan bidra till ökat barnafödande i Sverige.
Sydkorea är det land som har lägst födelsetal. Preliminära siffror för 2024 pekar på en liten, liten ökning till 0,74 barn per kvinna, vilket inte alls minskar det stora gapet mellan andelen unga och äldre. När jag, tillsammans med riksdagens socialutskott, besökte Seoul i höstas fick vi se hela stadsdelar som nu specialiserar sig på tekniska och kollektiva lösningar för den äldre befolkningen.
Sydkoreanerna har långa arbetsdagar, dyra bostäder, dyr barnomsorg och dyra utbildningar. Regering efter regering har därför, för att uppmuntra till barnafödande, gett stora ekonomiska bidrag för varje barn. Det har inte hjälpt. Sydkorea är ett patriarkalt samhälle där mammor förväntas vara hemma, trots att de precis som papporna har lagt decennier på utbildning och karriär. Det är mycket att ge upp, oavsett om staten skjuter till pengar.
Det är snart hundra år sedan Alva och Gunnar Myrdal skrev boken Kris i befolkningsfrågan för att råda bot på dåtidens låga födelsetal och dåliga levnadsförhållanden. De menade att barnen var allas angelägenhet och de utmanade de patriarkala strukturerna när de sa att kvinnor måste kunna arbeta och bidra till försörjningen.
Så fick Sverige barnomsorg, barnbidrag, barnavårdscentraler, gratis skolluncher, bättre bostäder och lägre bostadskostnader. Och fler barn och internationellt sett höga födelsetal.
Det är kanske bra med en utredning. Men dagens regering borde också titta på var Sverige gjorde förut som skulle kunna bidra till ökat barnafödande i Sverige i dag.
Sverige har rekordhög arbetslöshet, nivåerna i a-kassan har urholkats och det har blivit allt svårare att försörja en familj.
Regeringen borde fråga sig hur unga familjer ska ha råd att bo, fundera över stödet till bostadsbyggande och backa från försämringarna av bostadsbidraget.
Sverige är det enda landet i Norden som inte har ökat stödet till barnfamiljerna under de senaste åren. I stället för att sänka skatterna för dem som tjänar mest kunde man höja barnbidraget och studiemedlet.
Det behövs inga utredningar eller internationella jämförelser för en politik som gynnar barnen och barnfamiljerna bättre än politiken i dag. Det behövs politisk vilja.
Karin Sundin
Riksdagsledamot från Örebro (S)
