Rimliga arbetsvillkor ökar produktiviteten

När åtta timmars arbetsdag infördes 1919 varnades det för ekonomisk katastrof. Sverige skulle bli fattigare och industrin skulle tappa konkurrenskraft. Det blev tvärtom början på ett starkare och mer modernt arbetsliv.

När den lagstadgade semestern infördes 1938 kom samma argument igen. Två veckors semester skulle skada ekonomin. I dag är semester en självklarhet.

När semestern senare byggdes ut till tre, fyra och till slut fem veckor hördes samma varningar. När arbetstiden kortades ytterligare under efterkrigstiden sades det också att Sverige inte hade råd.

Men varje gång historien prövade argumenten visade sig verkligheten vara en annan: Sverige blev rikare, mer produktivt och mer konkurrenskraftigt.

Det finns en enkel förklaring. När människor får rimliga arbetsvillkor, trygghet och balans i livet ökar både produktiviteten och innovationskraften. Det är en av anledningarna till att den svenska modellen länge varit så framgångsrik.

Det är också därför debatten från Svenskt Näringsliv känns bekant. Organisationen har historiskt motsatt sig nästan varje reform som stärkt löntagarnas villkor, från arbetstidsförkortningar till semester och tryggare arbetsrätt.

Samtidigt driver Svenskt Näringsliv på utvecklingen med en arbetsmarknad där företag kan ta in billig arbetskraft från andra länder samtidigt som människor i Sverige står utan jobb. Det riskerar lönedumpning och att villkoren på sikt underminera just den svenska modell som byggt vårt välstånd.

Arbetstidsfrågan är därför inte bara en fråga om timmar. Den handlar om hur produktivitetsvinster ska fördelas i samhället. Ska allt gå till kapitalet eller ska arbetare också få ta del av den i form av mer tid för att kunna leva goda liv?

Historien ger ett ganska tydligt svar. Varje gång arbetare fått bättre villkor har någon sagt att Sverige inte har råd. Och varje gång har Sverige ändå gått framåt.

Denis Begic (S)
riksdagsledamot